Saturday, March 26, 2011

Håkan Juholt; jag läste hans tal på S-kongressen idag. Det ska inte löna sig att arbeta. Högre tak i A-kassan och vi ska tvingas att köpa kultur vi inte vill köpa. (S)torebror vet bäst. De kallar det för solidaritet - jag kallar det för trakasseri. Jag är förbannad.

Det är inte en mänsklig rättighet att ha ett dyrt hus, eller bil och sommarstuga. Vill man ha det (och det kan jag förstå) får man tjäna ihop till det själv och bygga upp en buffert för sämre tider , eller vara beredd att flytta. Jag vill inte betala andras villor. Det är inte att vara osolidarisk - det är att tjäna sina egna pengar. Att vara medelklass är inte en mänsklig rättighet.

Låt mig berätta vad jag tycker solidaritet är. Det är att alltid vara på de svagas sida. Och nu menar jag de riktigt svaga. Alla som är sjuka ska få det stöd de behöver. Alla har rätt till en bostad (hyresrätt), alla har rätt till mat för dagen och kläder. Alla borde även ha tillgång till en telefon med mobilt internet, inte för att det är en mänsklig rättighet, utan för att de är bra verktyg att lyfta sig till jobb eller bättre utbildning vilket är något vi alla tjänar på. Lösningen för att få detta kan variera, jag hade föredragit medborgarlön, men jag antar att fri sjukvård i kombination med ett socialbidrag värt namnet också skulle kunna fungera.

På sistone har vi tagit många steg iväg från detta och det sörjer jag. Vi måste vända på skutan. Att styra in i en grå industrihamn med Juholt vid rodret är dock inte mitt hopp för framtiden.